Butterkaka

Idag är Måns en riktig buttergris. Han kunde (läs: ville) såklart inte somna igår då både Alex och farfar Kenneth var här på besök. Så när han vaknade imorse var han en sån där sur liten dåligt-morgon-humör-pojke. Ville inte ens krama någon av dem hejdå, fast de både skulle åka iväg. Och det ångrade han sig så för sen när han insåg att de inte var hemma när han kom hem nu på eftermiddagen. Så då blev han en ledsen butterkaka istället för en sur en.

Detta lilla humörtroll, vad ska jag göra? Måste ju sätta gränser nånstans, för att skrika och vara sur/ledsen stup i ett det går inte längre. Det verkar dock nästan bara vara jag och Anders som råkar ut för dessa utbrott. Tänk vad man ska tåla som förälder .. var jag också såhär?